På vår mark finns det en skogsdunge på ungefär en hektar. Den har varit ganska svårgenomtränglig, framför allt på grund av ganska tätt planterad al. I vintras bestämde vi oss för att det var dags att göra något åt den. Vi kontaktade Sydved och kollade om de var intresserade av att ta ner den. Det var de, och vi bestämde att det skulle ske under sommaren, när marken är så torr som möjligt för att inte förstöras av maskinerna. I fredags var det dags! De kom och tog ner alla alarna, men sparade så mycket som möjligt av övriga träd. Det har resulterat i att vi har två stora gläntor, omgivna av buskage och äldre träd. De tre-fyra dammarna finns förstås fortfarande kvar, och de är till stor del omgivna av äldre pilar – som förstås finns kvar. Än så länge ligger stammar och ris kvar, men under nästa vecka kommer en skotare och drar ut allt till vägen, därifrån det sedan kommer att hämtas. Jag tycker det redan är jättefint, och det kommer förstås bli ännu finare när allt är borta. Planen är att stängsla de båda gläntorna, staketet blir ungefär som ett B. Då är dammarna utanför hagen, och hästarna får ett fint område som är helt skyddat från vind från alla håll. Förhoppningsvis kommer det dessutom växa en hel del gräs där – vi planerar att hjälpa gräset lite på traven genom att slänga ut lite gräsfrön i sommar, innan hästarna får gå ner där. Min förhoppning är att det framför allt blir ett favoritställe för hästarna på vintern. Vi låter ju inte hästarna gå på de stora betena vintertid, men här kommer det garanterat finnas en hel del för hästarna att tugga på och de är skyddade från vintervindarna. Dessutom får de ju en rejält stor yta att gå på – tillsammans med den del av hagen som går upp till grinden mot stallet blir hagen kanske 600-700 m från ände till ände. En oro jag hade var att det rika fågellivet i dungen skulle störas, men skogsvårdaren jag pratade med trodde inte det skulle vara ett problem. Alla träd som är intressanta för fåglarna finns fortfarande kvar. Till min glädje konstaterar jag att det kvittrar precis lika intensivt fortfarande, och fågelappen Merlin avslöjar ett stort antal arter.
