Minns ni Hans Alfredssons barnbok Varför är det så ont om Q? Den gick ut på att Q var en ovanlig bokstav. Jag har istället under en tid haft en stor brist på bokstaven N av den motsatta orsaken – det är en ovanligt vanlig bokstav. Den tog helt enkelt slut för mig. Det är också förklaringen till att det är ovanligt länge sedan jag skrev något på bloggen. Utan N blir inläggen rätt kassa.
Jag skriver mycket och min MacBook Air är en trogen vän. Därför blev jag lite bekymrad när den slutade att skriva n när jag bad om det. Jag misstänkte att tangentbordet var utslitet – jag hade dessutom nött en grop i blankstegstangenten. I gropen fanns ingen svart färg kvar, så det var som en lysande fläck i tangentens högerkant – jag använder oftare högertummen än vänstertummen för blanksteg tydligen.
Jag lämnade i alla fall in datorn för att få en diagnos. Firman trodde inte på att jag slitit ut tangentbordet utan trodde snarare att jag spillt något i det. Efter en undersökning kunde dock även de konstatera – jag hade skrivit upp alla N, och tangentbordet var slut. Det här fick mig att tänka på när jag var liten och min pappa skrev på sin doktorsavhandling. På den tiden använde man gnuggbokstäver till avhandlingar – jag antar att det var till rubrikerna, men vet inte säkert. Det jag säkert vet var i alla fall att bokstäverna på arken med gnuggbokstäver aldrig gick jämnt upp med det som behövde gnuggas in i avhandlingen. Det blev udda bokstäver över. Tänk vilken dröm för ett litet barn att få en massa roliga bokstäver att gnugga! Men redan då fick jag nog öva mig på att klara mig utan n och andra vanliga bokstäver, det som blev över var mest högpoängare från Alfapet och märkliga symboler.
Men som ni ser kan jag skriva igen! Jag har fått ett helt nytt tangentbord och börjar nu beta av alla tillgängliga bokstäver i det. Jag skulle gissa att de kommer räcka datorns livstid ut i alla fall. Det nya tangentbordet är tyskt, så jag har ett tyskt U på tangenten för Å. Tack och lov blir det ändå å när jag använder tangenten, så det spelar förstås mindre roll – jag tittar ju inte på vad det står på tangenterna när jag skriver. Däremot måste jag ta reda på hur jag gör ett rkitigt tyskt U med prickarna över – men det ska jag nog kunna lista ut tids nog.
