Idag har Amelia och jag varit på Saxtorps hästklinik och duktiga veterinären Anne Haglund har tittat på henne. Hon konstaterade att det är något som inte är helt rätt i höger bak, precis som vi misstänkt. Däremot menade hon att det troligtvis är rätt svårhittat eftersom det är så vagt. Min plan för Amelia har ju sedan tidigare varit att trappa ner tränandet och betäcka till våren. Därför konstaterade hon att vi visst kan leta, hitta något, behandla vänta och sedan sätta igång – men då är det troligtvis ändå inte så lång tid jag hinner träna henne om jag ska följa min ursprungliga plan. Hon menade dessutom att en behandling varken gör från eller till för hennes allmänna mående – hon är såpass bra att hon kan gå som promenadhäst och betäckas redan som hon är nu, det är bara träning på bana hon inte klarar i dagsläget.
Beslutet blev därför enkelt. Vi går inte vidare och utreder och behandlar. Jag kommer promenadrida henne, rakt fram i alla gångarter är inga bekymmer, och så blir det betäckning till våren.
Det är så skönt med en veterinär som är vettig att resonera med, som kan förstå när jag beskriver en gradskillnad i ridningen och kan se ett problem som inte yttrar sig som en hälta eller taktstörning. Det tydligaste tecknet nu är att hon sätter in höger bak in under magen istället för att spåra när hon går på en liten volt.
När jag skulle betala sa jag ”idag kom vi väl inte upp i självrisken”? Nej, svarade Anne, det är inte Evidensia du är på! Dessutom konstaterade hon att det var lite bra att vi inte kom upp över det eftersom hon inte kan säga att hästen är halt.
Ha ha. Kul veterinär. ”Det är inte evidensia vi är på”