Igårkväll ringde min kompis som har Amelia på bete hos sig. Amelia hade väldigt ont i en bakhov, troligtvis hovböld. Jag fick tag på min hovslagare snabbt, och i morse åkte han dit. Jag hade tagit in Am i stallet och hon stod på gången med bakfoten i luften och såg miserabel ut. Han hinner knappt fram till henne innan han säger ”den sitter i tån”. Han lyfter hoven, tar ett tag med kniven, och det kommer brun sörja. Vi nästan ser hur Am andas ut. Hovslagaren skär upp lite till och jag lägger ett jodopaxbandage. Sedan lastar jag och kör hem henne, jag vill förstås ha henne hemma så jag har bättre koll. Det var ändå skönt att få det uppskuret innan jag transporterade henne. Väl hemma är det tydlig skillnad på hennes vilja att gå och hon blir riktigt entusiastisk när hon får se de andra hästarna. Jag släppte henne med Xipo och hon kastade sig entusiastiskt över resterna av hans frukosthö, som han inte var så intresserad av. Jag får försöka ge honom hö som hon inte kommer åt i fortsättningen, hon har blivit lite väl välmående under tiden på betet…
Det är skönt med hovbölder i alla fall, de har så himla ont, men det släpper fort när du hittat den.